Högsta förvaltningsdomstolen tolkar hur rätten till sjukersättning ska bedömas

"Högsta förvaltningsdomstolen tolkar hur rätten till sjukersättning ska bedömas

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) meddelade den 19 oktober 2011 tre domar rörande hur bedömningen av rätten till sjukersättning ska göras. Förbundsjurist Phillip Eldon, LO-TCO Rättsskydd AB var ombud i ett av målen. Överklagandet avslogs visserligen, men i domen fick han rätt för vilka principer som ska gälla för bedömningen.

 

I domarna får Försäkringskassan i stor utsträckning bakläxa för sin syn på hur man tolkat bestämmelserna sedan de infördes 2008. Domarna innebär att Försäkringskassan nu måste göra individuella bedömningar i större utsträckning. Idag görs ofta schablonartade bedömningar utifrån vissa diagnoser, att arbetsförmågan inte är livsvarigt nedsatt eller att alla rehabiliteringsåtgärder inte vidtagits.

 

Den 1 juli 2008 infördes strängare regler för att få varaktig sjukersättning (förtidspension). Samtidigt togs den tidsbegränsade sjukersättningen (sjukbidrag) bort. Ändringarna innebar att nedsättningen av arbetsförmågan ska vara stadigvarande och med det menas "för all överskådlig framtid". Vidare ska rehabiliteringsåtgärder bedömas inte kunna leda till att arbetsförmågan förbättras. Arbetsförmågan ska bedömas mot förvärvsarbete på hela arbetsmarknaden, inklusive skyddade arbeten hos t.ex. Samhall.

 

HFD slår nu fast följande:

 

När det gäller tolkningen av begreppen "stadigvarande" och "för all överskådlig framtid" anger HFD att det varken i lagtext eller motiv finns stöd för att ställa upp ett krav på att nedsättningen ska kvarstå livslångt eller fram till pensionsåldern. Man anger också att arbetsförmågan ska utredas på nytt minst vart tredje år.

 

HFD anger att det inte krävs att alla rehabiliteringsåtgärder har vidtagits. Det räcker med att det är sannolikt att ytterligare rehabiliterande insatser inte skulle vara framgångsrika. " När det gäller sjukdomsbesvär där inga generella slutsatser kan dras beträffande nedsättningens varaktighet anger HFD att bedömningen ska göras i det enskilda fallet. Försäkringskassans argument att t.ex. smärttillstånd eller psykiska besvär kan komma att förbättras med tiden och därför inte kan anses stadigvarande får inget gehör.'

 

När det gäller rätten till sjukersättning på en fjärdedel får Försäkringskassan rätt. HFD hänvisar till förarbetena till 1993-års lagstiftning där det anges att sådan ersättning ska utges med restriktivitet. Det ska ställas höga krav på att det finns ett klart samband mellan de medicinska faktorerna och nedsättningen för att en sådan relativt liten nedsättning ska kunna konstateras.

 

1. Mål nr 242-11 rörde en kvinna (ombud från LO-TCO Rättsskydd AB) som efter en dykolycka 2006 varit sjukskriven för ett smärttillstånd. Hon ville ha sjukersättning på 50 %. Försäkringskassans läkare hade ett resonemang om att smärttillståndet eventuellt kunde förbättras, men bekräftade att det fanns en betydande nedsättning under många år sett mot hela arbetsmarknaden. HFD konstaterade att arbetsförmågan kunde antas komma att vara nedsatt under förhållandevis lång tid, men ansåg inte utredningen räckte för att konstatera att nedsättningen var stadigvarande.

 

2. Mål nr 7299-10 gällde en man med en medfödd funktionsnedsättning. Han hade gått i särskolegymnasium och aldrig förvärvsarbetat. Han hade haft daglig verksamhet i kombination med sjukbidrag och aktivitetsersättning (som man endast kan få t.o.m. 29 års ålder). Försäkringskassan hävdade att han inte kunde få sjukersättning eftersom det inte gjorts någon insats med sikte på ett särskilt anpassat och skyddat arbete. HFD konstaterade att mannen under tiden med aktivitetsersättning inte nått dithän att ett skyddat arbete varit aktuellt. Eftersom han fortfarande vid 30 års ålder stod långt från den skyddade arbetsmarknaden ansåg man det inte sannolikt att rehabilitering skulle vara framgångsrik. Han beviljades hel sjukersättning.

 

3. Mål nr 4696-10 gällde en kvinna som hade en kronisk sjukdom, Sjögrens syndrom. Hon hade arbetat heltid sedan 2003 på Samhall med kontorsarbete. Hon fick anställningen där p.g.a. trötthet. Hon hade varit sjukskriven augusti - september 2008 och från juni 2009. Hon vill ha en fjärdedels sjukersättning och hävdade att hon trots att hon inte haft så lång sammanhängande sjukfrånvaro, hade mycket korttidsfrånvaro. Hon hade också möjlighet att gå ifrån och sova under arbetsdagen. Anledningen till att hon gått tillbaka till heltid under en period var för att skydda sin sjukpenninggrundande inkomst. HFD konstaterade visserligen att hon lidit av sjukdom under lång tid. Oavsett vilken bevekelsegrund hon hade haft att gå tillbaka i heltidsarbete under oktober 2008 - maj 2009 kunde arbetsförmågan dock inte anses stadigvarande nedsatt fr.o.m. oktober 2009.

 

Ytterligare upplysningar kan lämnas av enhetschef Claes Jansson, tel 08-676 63 16 eller förbundsjurist Phillip Eldon, tel 08-676 63 00. Kvinnan som företräddes av Phillip Eldon hade fått rättshjälp av sitt fackförbund Kommunalarbetareförbundet."

Högsta förvaltningsdomstolen tolkar hur rätten till sjukersättning ...

Visningar: 1037

Gör ett inlägg på det här

Inlägg i den här diskussionen

Någon som vet om lägre instanser och FK har börjat följa HFD´s dom?

http://www.fackjuridik.com/index.php/foersaekringsraett/item/345-ka...

Kammarrätten i Stockholm har godkänt whiplashskada som arbetsskada (2012-05-16)

 

Ann-Sofie var på väg till arbetet när hon våren 2006 blev påkörd bakifrån i en rondell. Hon fick besvär omedelbart och fick sedermera sjukersättning. Försäkringskassan ville inte bevilja henne arbetsskadelivränta eftersom man ansåg att det inte var olyckan som var orsaken till att Ann-Sofie inte längre kunde arbeta. Man anförde bland annat att besvärsbilden efter skadan var lindrig och att det förekom andra besvär, i form av muskelspänning, som berodde på stress och inte på olyckan.

Inför prövningen i kammarrätten åberopades bland annat utlåtande av en specialist som menade att alla kriterier för samband mellan olycka och besvär var uppfyllda.

Specialisten anförde att det inträffat en olycka som kunnat medföra whiplashskada, att besvären hade dokumenterats inom ett par dygn och att de fortsatta besvären stämde överens med vad man kan förvänta sig, att det fanns en kontinuitet i besvärsbilden och att det inte fanns någon annan orsak till besvären som satte ned arbetsförmågan.

Kammarrätten hänvisade till Högsta förvaltningsdomstolens praxis som innebär att man ska väga in hälsotillstånd före olyckan, graden av våld eller trauma vid olyckan, symtomdebut i anslutning till olyckan, kontinuitet i besvären och konkurrerande skadeorsaker. Man fann att skadan varit tillräckligt allvarlig och att Ann-Sofies muskelspänning inte funnits före olyckan samt att det inte heller fanns något stöd för att muskelspänningen kunde förklara besvären. Kammarrätten ansåg att det var olyckan som var orsak till de besvär som medfört arbetsoförmåga och Ann-Sofie beviljades livränta för den inkomstförlust som uppkommit.

Ann-Sofie hade beviljats rättshjälp av Kommunal och ombud i målet var förbundsjurist Lise-Lotte Sjöstedt, 08-6766322.

Mål nr
7217-09 Prejudikat


Godkänd belastningsskada blir vägledande


Publicerad 31 maj, 2011 10:58


En elektrikers axelbesvär har godkänts som arbetsskada av högsta juridiska instans. Fallet blir vägledande för belastningsskador. Det är nämligen först ut enligt de senaste lagändringarna, som skulle lätta upp beviskraven för arbetsskador, men som Försäkringskassan fram till nu inte omsatt till praktik.

– Domen betyder jättemycket. Den är en upprättelse. Man känner sig ganska liten mot Försäkringskassan och tappar lätt tron på det juridiska systemet, säger Bertil Nilsson som nio år efter att han anmälde skadan till myndigheten alltså får den godkänd.

Vintern 2001 arbetade Bertil Nilsson med att dra kablar i en sommarstuga. Arbetet skedde på en stege och han drog fram kabeln över axeln. Han fick vrida kroppen för att hala fram mer kabel. Plötsligt högg det till i vänster axel.

Under våren 2002 hade han inte så fysiskt krävande arbetsuppgifter. När det till sommaren blev dags för nytt installationsarbete gick det inte. Smärtan hade spritt sig till ryggen.

I september anmälde han besvären till Försäkringskassan. Det blev avslag.

Med hjälp av LO-TCO Rättsskydd överklagade han till länsrätten som gav honom rätt. Då överklagade kassan till kammarrätten som gav myndigheten rätt. Bertil Nilsson vände sig då till sista instans – Högsta förvaltningsdomstolen som valde att pröva fallet.

Nu ger domstolen Bertil Nilsson rätt. Dock med minsta möjliga marginal. Två av fem domare ansåg sig vara skiljaktiga och ville avslå överklagan. Nu väntar Bertil Nilsson på att Försäkringskassan ännu en gång ska räkna ut vad han har rätt till i livränta.

Han har skolat om sig till biolog, och har i dag ett vikariat på länsstyrelsen i Skåne. Han trivs med det nya jobbet, men det har också märkts i plånboken. Hade han fortsatt som elektriker uppskattar han att han tjänat runt 30 000 kronor i dag. Nu har han visstidsanställning och tjänar 23 000.

– Från i princip 2003 har jag antingen varit arbetslös eller studerat, varvat med några jobb som vaktmästare. Det är nackdelen om man skadar sig. Man halkar efter, tappar i lön och annat man redan hade uppnått i sitt yrke.

Men domen har också stor betydelse för andra då den blir vägledande.

– Det är den första i sitt slag. Det finns inget annat prejudikat när det gäller belastningsskador enligt den nya arbetsskadelagen, säger Mattias af Malmborg på LO-TCO Rättsskydd som drivit ärendet.

2002 lättades bevisningen upp för arbetsskador. Men enligt Mattias af Malmborg har Försäkringskassan fram tills nu arbetat utifrån att det inte blev någon skillnad i och med lagändringen.

– De har öppet trotsat riksdagens vilja. Nu har de fått vet vart skåpet ska stå, säger han.

Det tydligaste i domen är att Försäkringskassan inte kan kräva ”full vetenskaplig bevisning”. I stället ska en helhetsbedömning göras. I domen har åtta experter i ortopedi samt läkare från arbets- och miljömedicin gjort utlåtanden. Tre anser inte att det finns samband mellan Bertil Nilssons skador och hans arbete som elektriker. Men de övriga gör det.

Domstolen slår fast att det inte säkert går att säga om sambandet finns, men att det finns övervägande skäl. Vilket är starkt nog.

Känner ni er stärkta att driva de här ärendena?

– Absolut. Vi tvekar inte. Problemet är att vi får färre och färre ärenden. Folk anmäler inte arbetsskador för att man vet hur svårt det är att få dem godkända. Det stämmer. Men sådana här domar ger råg i ryggen, säger Mattias af Malmborg.

 Tack för viktig information!

Svara på diskussionen

RSS

© 2014   Created by Resurs.   Drivs med tekniken bakom

Emblem  |  Rapportera en händelse  |  Användarvillkor